Part two.

Swedish

Hon drog handen över den vita sidan och fattade en bläckpenna.

"Om kärlek är fjärilar i magen och att tänka sig att börja röka bara för att ha något gemensamt med en person, så är jag kär"

Så, nu var det gjort. Hon hade skrivit om kärlek. Folkölen kvarstod. Det var bra, den kunde vänta - den lockade inte så mycket i alla fall. Längst ner på pappret gjorde hon en liten etta. Som dag ett. Runt ettan gjorde hon ett litet hjärta. Som ett hjärta för kärleken.

Hon bäddade upp sin säng och kröp ner. Egentligen behövde hon ta en dusch, men hon ville inte att känslan efter hans beröring skulle försvinna. Hon drog det vita täcket med röda prickar över huvudet och slöt ögonen. Hon drömde om regn och fjärilar hela natten.

Nästa morgon gick hon upp tidigt. Främst för att hon var så nervös att hon knappt kunde stå upp för att benen skakade så mycket. Att fika var en helt annan sak än att gå på bio. Då behövde man inte prata. Nu skulle han förstå att hon var helt ointressant, att det enda hon gjorde var att läsa böcker och att göra läxor. Att hon inte hade några vänner.

Hon kom först till kaféet, kanske för att hon var en halvtimme tidig. Men hon kunde inte stå ut med att stanna hemma. Hon var rastlös i hela kroppen, vilket gjorde att hon ville springa, men hade en klump av nervositet i magen som gjorde att hon inte kunde. Hon stod utanför kaféet och fingrade på dörrhandtaget. Skulle hon gå in? Skulle hon beställa? Vad skulle hon då beställa? Kaffe är ju så äckligt, men om hon tog en läsk och han tog en kaffe skulle han nog tycka att hon var omogen - och det skulle märkas att han gick i nian och hon gick i åttan. Hon släppte handtaget och tog en promenad runt kvarteret istället.

Det var inte mycket folk i kvarteret. Här och var rastade en husse sin hund och vid vitabergsparken satt ett kärlekspar satt på en bänk och kysstes. Hon stannade och böjde sig ner för att klia på ett myggbett. Det var tidigt på året för myggbett, bara maj. Men i år var sommaren tidig - och redan nu blomstrade körsbärsträden i kungsträdgården. Hon gick upp för trapporna till vitabergsparken och satte sig på en bänk där. Bänken var mörkgrön och hon hade satt sig på det nerklottrade ordet "kuk". Hon förstod inte varför folk gjorde sånt. Klottrade ner själsord på bänkar. Var av hat eller bara för skojs skull? Ordet var så fult. Det var så svårt att uttala. Så hårt. Nej, hon tyckte inte om själsord.

Efter trettiofem minuter gick hon tillbaka till kaféet, hon var sen med flit. Hon ville inte verka desperat. Han stod utanför och väntade när hon kom dit. Han såg lättad ut när hon kom, som om han trodde att hon inte skulle komma. Hon vinkade lite osäkert åt honom. Skulle hon krama honom när hon kom fram? Men det behövde hon inte för när hon kom fram höll han upp dörren åt henne.

"Hej" sa han.

"Hej" sa hon.

Han tog hennes hand och frågade var hon ville sitta. Hon ryckte på axlarna och sa att var som helst gick bra. Han pekade på en fönsterplats och de slog sig ned.

"Vad vill du ha?" frågade han.

"Jag vet inte riktigt. Jag har aldrig varit här förut" svarade hon.

"Dricker du kaffe?"

"Ibland. Gör du?"

"Nä"

"Bra, inte jag heller"

Han gick iväg och kom tillbaka med två flaskor sockerdricka och två glas.

"Oj! Vad är jag skyldig dig?" frågade hon.

"Ingenting, så klart"

Vad var det som var så klart med det? undrade hon för sig själv.

"Ja, alltså - jag bjöd ju hit dig, så då ska jag väl bjuda på resten… jag vet inte. Jag gör inte sånt här särskilt ofta" sa han, lite osäkert.

"Inte jag heller" svarade hon.

Och sen log han mot henne. Det finaste leendet någonsin. Hon undrade om inte solen sken starkare nu.

De gick inte hem för ens det började skymma.

"Jag måste vara hemma innan klockan halv sju" sa hon.

Precis som förra gången följde han henne hem och på vägen ställde han frågor om henne.

"Men vad lyssnar du på för musik då?" hade han frågat.

"Jag vet inte riktigt. Jag läser kanske lite mer än lyssnar på musik" hade hon svarat.

"Gillar du Velvet Underground?"

"Nä, egentligen inte. Jag gillar väl Beatles"

"Jag gillar inte heller dem. Jag känner inget djup i deras sånger" hade han sagt samtidigt som han fattade hennes hand.

"Mhm" hade hon svarat.

När de var framme vid hennes grind tackade han för en trevlig eftermiddag. Hon nickade bara till svar. Vad skulle hon säga? Hon kunde bara fokusera på hans bruna lockiga hår och hans stora bruna ögon. Det blåste lite och hans randiga tröja fladdrade i vinden.

"Vill du ses senare?" frågade han.

"När då?"

"Ja, efter middagen. En av mina vänner har en spelning och jag undrar om du vill följa med. Jag vet att du inte är musik intresserad men vi behöver inte gå för musikens skull"

"Okej"

"Jag kommer förbi här klockan åtta, om det är okej?"

Hon nickade. Herregud, han var den finaste människan på jorden.

Klockan fem i åtta ringde det på dörren. Hon öppnade själv.

"Hej" sa hon lite blygt.

"Hej Hej!" sa han glatt "Har du ätit?"

"En smörgås. Har du?"

"Nä, men vi kanske kan äta på vägen hem?"

"Okej" nickade hon.

English

She pulled her hand over the white hand and took an ink pen.
"If love is the butterflies in the stomach and to think of taking up smoking just to have something in common with a person, I'm in love"
So, now it was done. She had written about love. People beer remained. It was good, it could wait - it attracted not so much in all cases. At the bottom of the paper, she made a small studio. As day one. Round number one, she made a little heart. As a heart for love.

She paved the way up her bed and crept down. Actually, she did take a shower, but she did not want to feel after his touch would disappear. She pulled the white blanket with red spots over his head and closed his eyes. She dreamed of rain and butterflies throughout the night.

The next morning she went up early. Mainly because she was so nervous that she could hardly stand up to his legs shook so much. That coffee was a completely different thing than going to the movies. Then did not talk. Now he would understand that she was totally uninteresting, that the only thing she did was read books and do homework. That she had no friends.

She first came to the cafe, perhaps because she was half an hour early. But she could not bear to stay at home. She was restless throughout the body, which meant that she wanted to run, but had a lump of nervousness in his stomach which meant she could not. She stood outside the cafe and fingering the doorknob. Should she go? Would she order? What should she order?Coffee is so disgusting, but if she took a soda and he took a coffee, he would probably find that she was immature - and it would be marked that he was in ninth grade and she was in eighth grade. She released the handle and took a walk around the block instead.

There was not much people in the neighborhood. Here and rest a master and his dog at Vitabergsparken put a couple in love sitting on a bench and kissing. She stopped and bent down to scratch a mosquito bite. It was early in the year for mosquito bites, only in May But this year was early summer - and now blossomed cherry trees in the royal garden. She walked up the stairs to Vitabergsparken and sat on a bench there. The bench was dark green and she had sat down on the nerklottrade word "cock". She did not understand why people did things.Själsord scribbled down on benches. Was the hat or just for fun? The word was so ugly. It was so difficult to pronounce. So hard. No, she did not like själsord.

Thirty-five minutes after she went back to the cafe, she was late on purpose. She did not want to seem desperate. He stood outside and waited as she got there. He looked relieved when she came, as if he thought she would not come. She waved a bit uncertain about him. She would hug him when she arrived? But that she did not because when she arrived, he held the door open for her.
"Hello," he said.
"Hello," she said.
He took her hand and asked where she wanted to sit. She shrugged and said that anywhere was fine. He pointed to a window seat and sat down.
"What do you want?" he asked.
"I do not really know. I've never been here before" she replied.
"Do you drink coffee?"
"Sometimes. Do you?"
"Nah"
"Good, neither am I"
He walked away and came back with two bottles of lemonade and two glasses.
"Oh, what do I owe you?" she asked.
"Nothing, of course"
What was it that was so clearly with that? she wondered to herself.
"Yes, that is - of course I invited you here, so I shall bid on the rest well ... I do not know. I do not like this very often," he said, a bit uncertain.
"Neither do I" she answered.
And then he smiled at her. The nicest smile ever. She wondered if the sun shone stronger now.

They did not go home for even the dusk.
"I must be home before half past seven," she said.

Like last time he followed her home and the way he put questions about her.
"But what do you listen to music, then?" he asked.
"I do not really know. I read maybe a little more than listening to music," she replied.
"Do you like the Velvet Underground?"
"Nah, not really. I like well-Beatles"
"I do not like them either. I do not feel deep in their songs," he said as he took her hand.
"Mhm" she replied.

When they had arrived at her gate thanked him for a nice afternoon. She just nodded in response. What would she say? She could just focus on his brown curly hair and his big brown eyes. It was blowing a bit and his striped shirt fluttered in the wind.
"Do you want to see you later?" he asked.
"When?"
"Yes, after dinner. One of my friends have a gig and I was wondering if you want to go. I know that you are not interested in music but we do not have to go for music's sake"
"Okay"
"I come by here at eight o'clock, if it's okay?"
She nodded. My God, he was the nicest man on earth.
The clock seven fifty-five rang the doorbell. She opened herself.
"Hello," she said a little shyly.
"Hello Hello" he said cheerfully, "Have you eaten?"
"A sandwich. Have you?"
"Nah, but maybe we can eat on the way home?"
"Okay" she nodded.

Part one.

The story is better in swedish than in english (thanks google translate).

Svenska.

Tomma, vita sidor i en svart hård bok. Den svarta boken var en dagbok. En dagbok hon hade fått av systern innan hon rymt till London.

"Här ska du skriva om din ungdom" hade hon sagt, "här ska du skriva om kyssar och folköl".

Det hade hon inte gjort, för hon hade ju aldrig druckit folköl. Ännu mindre hade hon kysst någon.

_______________________________________________

Första gången han talade till henne var på en torsdag. Alla flickorna i klassen hade gjort sig till när han kom gåendes i korridoren. Sträckt på sig, putat ut med sina nya fina bröst och försökt se oberörda ut. Själv hade hon stått kvar med skolböckerna framför brösten, som inte fanns. Istället hade hon fokuserat blicken på de ord som stod skrivna på väggen. Ord om kärlek och hat. Själsord som gav henne rysningar och citat ur Beatles låtar. "I wanna' hold your hand" "Remember to let her under your skin". Hon hade önskat att hon förstod de fina orden, men hur hon än försökt - hade hon inte förstått dem. Hon hade skyllt på att hon var okysst.

Senare skulle hon förstå de där orden, han skulle hjälpa henne. Men idag var första gången han talade till henne.

"Ursäkta mig?" hade han sagt.

Hon hade inte reagerat, varför skulle han ha talat till henne?

"Ursäkta mig?" sa han igen. Denna gång lite högre.

Hon hade flyttat på sig, hon stod väl framför hans skåp.

"Oj, förlåt!" hade hon sagt. "Jag visste inte att det var ditt skåp".

"Det är det inte heller"

"Jaha, okej.."

Hon hade inte förstått vad han ville henne; Skulle han börja reta henne nu? Släpa med henne till toaletten och trycka ner hennes huvud i toaletten?

Det hade han inte gjort. Istället hade han sagt;

"Vad heter du?"

Hon hade undrat varför han undrade. Hon hade svarat i alla fall;

"Jenny"

"Jenny?" hade han sagt. Som om han inte hade hört.

"Ja"

"Okej, tack så mycket" hade han sagt. Sen gick han.

Efter det hade alla flickor i klassen svärmats runt henne. "Vad ville han Jenny?" hade de tänkt. "Som bin kring honung" hade hon tänkt.

Nästa gång han talade till henne var på en tisdag. Han hade kommit fram till henne när hon stod vid skåpet och sa;

"Vill du gå på bio med mig på fredag?" hade han sagt med självsäker röst.

Som om det var så självklart att han skulle fråga henne om det.

"Okej" hade hon sagt.

Den fredagen hade de gått på bio. Hon hade inte berättat för någon. Vem skulle hon berätta för? Hon hade inte så många vänner, egentligen hade hon inga vänner. Det fanns några flickor i klassen som hon umgicks med, men de var inte särskilt nära. De visste ingenting om henne, trots att de hade försökt komma nära inpå flera gånger. Frågat; "Ska vi ta en fika efter skolan? Jag har pannkakor hemma!" Varje gång hade hon sagt att hon var tvungen att gå ut med hunden, trots att hon inte hade någon hund. Hon hade ingen anledning till varför hon sagt så. Kanske var det för att hon inte ville släppa någon nära inpå. Hon ville inte att folk skulle få veta vad hon tänkte på. Vad hon skrev i sin dagbok om kvällarna. Om sin avundsjuka och sin sorg. Avundsjuk för att hon inte fick vara som de andra fjortonåringarna samtidigt som hon var sorgsen för att hon var avundsjuk.

När filmen var slut hade de gått ut.

"Röker du?" hade han sagt och tagit upp ett cigarettpaket ur fickan.

"Nä, egentligen inte"

"Bra, inte jag heller" han hade lagt ner cigarettpaketet i fickan och log.

Sen hade han följt henne hem. På vägen hem hade han pratat om filmen. Vad hade hon tyckt om den? Ingenting. Hade hon gillat den skådespelerskan i den rollen? Hon hade ryckt på axlarna eftersom hon visste inte vem det var. Hon hade inte kunnat fokusera på filmen, för under hela filmen hade hans hand legat placerad på hennes lår.

När de hade kommit fram hade han frågat henne vad hon skulle göra dagen efter.

"Ingenting" hade hon svarat.

"Vill du fika?"

Hon hade nickat på huvudet som svar.

English


 Blank white pages in a hard black book. The black book was a diary. A diary she had received from her sister before she ran away to London.
"Here you should write about your youth", she said, "here, you should write about kissing and medium-strength beer."
That she had not done, for she had never drunk folköl. Still less had she kissed someone.
_________________________

The first time he spoke to her was on a Thursday. All the girls in the class had committed to when he was walking along the corridor. Stretching, putat out with their new beautiful breasts and tried to look unmoved. She had been left with school books in front of her breasts, which did not exist. Instead, she focused her eyes on the words that were written on the wall. Words of love and hatred. Själsord who gave her chills and quotes from Beatles songs. "I want to 'hold your hand" "Remember to let her under your skin". She wished she knew the nice words, but how she tried - she had not understood them. She had blamed that she was okysst.
Later, she would understand those words, he would help her. But today was the first time he spoke to her.

"Excuse me?" he said.
She had not responded, why should he have spoken to her?
"Excuse me?" he said again. This time a bit higher.
She had moved on it, she was well in front of his locker.
"Oops, sorry!" she said. "I did not know it was your locker."
"It is not"
"Well, okay .."
She had not understood what he wanted her, he would start teasing her now? Drag her to the toilet and pushing down on her head in the toilet?
He had not done. Instead, he had said;
"What's your name?"
She had wondered why he wondered. She had responded in all cases;
"Jenny"
"Jenny?" he said. As if he had not heard.
"Yes"
"Okay, thank you very much" he said. Then he went.
After it had all the girls in the class swear attention around her. "What did he Jenny?" they had thought. "As bees around honey," she thought.

The next time he spoke to her was on a Tuesday. He had come to her when she was standing at the cupboard and said;
"Want to go to the movies with me on Friday?" he said with self-assured voice.
As if that were so obvious that he would ask her about it.
"Okay," she said.

On Friday, they had gone to the movies. She had not told anyone. Who could she tell? She did not have so many friends, in fact, she had no friends. There were no girls in class that she socialized with, but they were not particularly close. They knew nothing about her, even though they had tried to get close to several times. Asked, "Shall we take a snack after school?" I have pancakes at home! " Every time she said that she had to go out with the dog, although she did not have a dog. She had no reason why she said so. Perhaps it was because she did not want to let someone close. She did not want people to know what she was thinking. As she wrote in her diary in the evening. If her jealousy and her grief. Jealous because she could not be like the other fourteen year olds while she was sad because she was jealous.

When the movie was over they had gone out.
"Do you smoke?" he had said and took up a cigarette packet from his pocket.
"Nah, not really"
"Good, neither am I" he had put a cigarette package in his pocket and smiled.

Then he followed her home. On the way home, he talked about the film. What had she thought about it? Nothing. She had liked the actress in that role? She shrugged her shoulders because she did not know who it was. She had not been able to focus on film, for the entire film had been placed his hand on her thigh.

When they arrived, he had asked her what she would do the day after.
"Nothing" she replied.
"Do you want coffee?"
She nodded her head in reply.

Introduction

Detta är en blogg som innehåller en novell, i olika delar. Den handlar om ungdomskärlek (som jag inte har upplevt).

This is a blog containing a shortstory, in different pieces. It's about teenage love (which I have not yet experienced).

Elsa