söndag 7 mars 2010

Part two.

Swedish

Hon drog handen över den vita sidan och fattade en bläckpenna.

"Om kärlek är fjärilar i magen och att tänka sig att börja röka bara för att ha något gemensamt med en person, så är jag kär"

Så, nu var det gjort. Hon hade skrivit om kärlek. Folkölen kvarstod. Det var bra, den kunde vänta - den lockade inte så mycket i alla fall. Längst ner på pappret gjorde hon en liten etta. Som dag ett. Runt ettan gjorde hon ett litet hjärta. Som ett hjärta för kärleken.


Hon bäddade upp sin säng och kröp ner. Egentligen behövde hon ta en dusch, men hon ville inte att känslan efter hans beröring skulle försvinna. Hon drog det vita täcket med röda prickar över huvudet och slöt ögonen. Hon drömde om regn och fjärilar hela natten.


Nästa morgon gick hon upp tidigt. Främst för att hon var så nervös att hon knappt kunde stå upp för att benen skakade så mycket. Att fika var en helt annan sak än att gå på bio. Då behövde man inte prata. Nu skulle han förstå att hon var helt ointressant, att det enda hon gjorde var att läsa böcker och att göra läxor. Att hon inte hade några vänner.


Hon kom först till kaféet, kanske för att hon var en halvtimme tidig. Men hon kunde inte stå ut med att stanna hemma. Hon var rastlös i hela kroppen, vilket gjorde att hon ville springa, men hade en klump av nervositet i magen som gjorde att hon inte kunde. Hon stod utanför kaféet och fingrade på dörrhandtaget. Skulle hon gå in? Skulle hon beställa? Vad skulle hon då beställa? Kaffe är ju så äckligt, men om hon tog en läsk och han tog en kaffe skulle han nog tycka att hon var omogen - och det skulle märkas att han gick i nian och hon gick i åttan. Hon släppte handtaget och tog en promenad runt kvarteret istället.


Det var inte mycket folk i kvarteret. Här och var rastade en husse sin hund och vid vitabergsparken satt ett kärlekspar satt på en bänk och kysstes. Hon stannade och böjde sig ner för att klia på ett myggbett. Det var tidigt på året för myggbett, bara maj. Men i år var sommaren tidig - och redan nu blomstrade körsbärsträden i kungsträdgården. Hon gick upp för trapporna till vitabergsparken och satte sig på en bänk där. Bänken var mörkgrön och hon hade satt sig på det nerklottrade ordet "kuk". Hon förstod inte varför folk gjorde sånt. Klottrade ner själsord på bänkar. Var av hat eller bara för skojs skull? Ordet var så fult. Det var så svårt att uttala. Så hårt. Nej, hon tyckte inte om själsord.


Efter trettiofem minuter gick hon tillbaka till kaféet, hon var sen med flit. Hon ville inte verka desperat. Han stod utanför och väntade när hon kom dit. Han såg lättad ut när hon kom, som om han trodde att hon inte skulle komma. Hon vinkade lite osäkert åt honom. Skulle hon krama honom när hon kom fram? Men det behövde hon inte för när hon kom fram höll han upp dörren åt henne.

"Hej" sa han.

"Hej" sa hon.

Han tog hennes hand och frågade var hon ville sitta. Hon ryckte på axlarna och sa att var som helst gick bra. Han pekade på en fönsterplats och de slog sig ned.

"Vad vill du ha?" frågade han.

"Jag vet inte riktigt. Jag har aldrig varit här förut" svarade hon.

"Dricker du kaffe?"

"Ibland. Gör du?"

"Nä"

"Bra, inte jag heller"

Han gick iväg och kom tillbaka med två flaskor sockerdricka och två glas.

"Oj! Vad är jag skyldig dig?" frågade hon.

"Ingenting, så klart"

Vad var det som var så klart med det? undrade hon för sig själv.

"Ja, alltså - jag bjöd ju hit dig, så då ska jag väl bjuda på resten… jag vet inte. Jag gör inte sånt här särskilt ofta" sa han, lite osäkert.

"Inte jag heller" svarade hon.

Och sen log han mot henne. Det finaste leendet någonsin. Hon undrade om inte solen sken starkare nu.


De gick inte hem för ens det började skymma.

"Jag måste vara hemma innan klockan halv sju" sa hon.


Precis som förra gången följde han henne hem och på vägen ställde han frågor om henne.

"Men vad lyssnar du på för musik då?" hade han frågat.

"Jag vet inte riktigt. Jag läser kanske lite mer än lyssnar på musik" hade hon svarat.

"Gillar du Velvet Underground?"

"Nä, egentligen inte. Jag gillar väl Beatles"

"Jag gillar inte heller dem. Jag känner inget djup i deras sånger" hade han sagt samtidigt som han fattade hennes hand.

"Mhm" hade hon svarat.


När de var framme vid hennes grind tackade han för en trevlig eftermiddag. Hon nickade bara till svar. Vad skulle hon säga? Hon kunde bara fokusera på hans bruna lockiga hår och hans stora bruna ögon. Det blåste lite och hans randiga tröja fladdrade i vinden.

"Vill du ses senare?" frågade han.

"När då?"

"Ja, efter middagen. En av mina vänner har en spelning och jag undrar om du vill följa med. Jag vet att du inte är musik intresserad men vi behöver inte gå för musikens skull"

"Okej"

"Jag kommer förbi här klockan åtta, om det är okej?"

Hon nickade. Herregud, han var den finaste människan på jorden.

Klockan fem i åtta ringde det på dörren. Hon öppnade själv.

"Hej" sa hon lite blygt.

"Hej Hej!" sa han glatt "Har du ätit?"

"En smörgås. Har du?"

"Nä, men vi kanske kan äta på vägen hem?"

"Okej" nickade hon.



English
She pulled her hand over the white hand and took an ink pen.
"If love is the butterflies in the stomach and to think of taking up smoking just to have something in common with a person, I'm in love"
So, now it was done. She had written about love. People beer remained. It was good, it could wait - it attracted not so much in all cases. At the bottom of the paper, she made a small studio. As day one. Round number one, she made a little heart. As a heart for love.

She paved the way up her bed and crept down. Actually, she did take a shower, but she did not want to feel after his touch would disappear. She pulled the white blanket with red spots over his head and closed his eyes. She dreamed of rain and butterflies throughout the night.

The next morning she went up early. Mainly because she was so nervous that she could hardly stand up to his legs shook so much. That coffee was a completely different thing than going to the movies. Then did not talk. Now he would understand that she was totally uninteresting, that the only thing she did was read books and do homework. That she had no friends.

She first came to the cafe, perhaps because she was half an hour early. But she could not bear to stay at home. She was restless throughout the body, which meant that she wanted to run, but had a lump of nervousness in his stomach which meant she could not. She stood outside the cafe and fingering the doorknob. Should she go? Would she order? What should she order?Coffee is so disgusting, but if she took a soda and he took a coffee, he would probably find that she was immature - and it would be marked that he was in ninth grade and she was in eighth grade. She released the handle and took a walk around the block instead.

There was not much people in the neighborhood. Here and rest a master and his dog at Vitabergsparken put a couple in love sitting on a bench and kissing. She stopped and bent down to scratch a mosquito bite. It was early in the year for mosquito bites, only in May But this year was early summer - and now blossomed cherry trees in the royal garden. She walked up the stairs to Vitabergsparken and sat on a bench there. The bench was dark green and she had sat down on the nerklottrade word "cock". She did not understand why people did things.Själsord scribbled down on benches. Was the hat or just for fun? The word was so ugly. It was so difficult to pronounce. So hard. No, she did not like själsord.

Thirty-five minutes after she went back to the cafe, she was late on purpose. She did not want to seem desperate. He stood outside and waited as she got there. He looked relieved when she came, as if he thought she would not come. She waved a bit uncertain about him. She would hug him when she arrived? But that she did not because when she arrived, he held the door open for her.
"Hello," he said.
"Hello," she said.
He took her hand and asked where she wanted to sit. She shrugged and said that anywhere was fine. He pointed to a window seat and sat down.
"What do you want?" he asked.
"I do not really know. I've never been here before" she replied.
"Do you drink coffee?"
"Sometimes. Do you?"
"Nah"
"Good, neither am I"
He walked away and came back with two bottles of lemonade and two glasses.
"Oh, what do I owe you?" she asked.
"Nothing, of course"
What was it that was so clearly with that? she wondered to herself.
"Yes, that is - of course I invited you here, so I shall bid on the rest well ... I do not know. I do not like this very often," he said, a bit uncertain.
"Neither do I" she answered.
And then he smiled at her. The nicest smile ever. She wondered if the sun shone stronger now.

They did not go home for even the dusk.
"I must be home before half past seven," she said.

Like last time he followed her home and the way he put questions about her.
"But what do you listen to music, then?" he asked.
"I do not really know. I read maybe a little more than listening to music," she replied.
"Do you like the Velvet Underground?"
"Nah, not really. I like well-Beatles"
"I do not like them either. I do not feel deep in their songs," he said as he took her hand.
"Mhm" she replied.

When they had arrived at her gate thanked him for a nice afternoon. She just nodded in response. What would she say? She could just focus on his brown curly hair and his big brown eyes. It was blowing a bit and his striped shirt fluttered in the wind.
"Do you want to see you later?" he asked.
"When?"
"Yes, after dinner. One of my friends have a gig and I was wondering if you want to go. I know that you are not interested in music but we do not have to go for music's sake"
"Okay"
"I come by here at eight o'clock, if it's okay?"
She nodded. My God, he was the nicest man on earth.
The clock seven fifty-five rang the doorbell. She opened herself.
"Hello," she said a little shyly.
"Hello Hello" he said cheerfully, "Have you eaten?"
"A sandwich. Have you?"
"Nah, but maybe we can eat on the way home?"
"Okay" she nodded.

2 kommentarer:

  1. Jättefint, särskilt det där i början.

    SvaraRadera
  2. It's really a nice story. A writer in the future?

    SvaraRadera